I grund och botten fyller ledband (även kallade ligament) och senor, i anslutning till muskler och skelettet, funktionen att röra och hålla upp kroppen. De bildar det mänskliga rörelse- och stödsystemet. De innehåller kollagen som gör dem stabila och slitstarka och till pålitliga partners när det gäller att bära upp kroppen hela vår vakna tid. Skillnaden mellan senor och ledband är att senor är till för att överföra muskelkraft till det i sig stela skelettet. Därför är de fästa vid ben i ena änden och muskler i andra änden. De är sammansatta av individuella men buntade och sammankopplade fibrer och kan sträckas ut mellan 10 och 15 procent. På så sätt undviker de i samspel med musklerna ett abrupt stopp av en rörelse, vilket skyddar muskeln från skador. Ledband å andra sidan binder samman två ben, vilket är särskilt viktigt i leder. På grund av sin "oelasticitet" ger de endast lederna relativt litet spelrum när det kommer till rotationsrörelser eller översträckning. De blir slappa och i extrema fall kan ledbandet slitas sönder.

Till viss del kan ledbanden ses som kroppens rörelseövervakare. De är till för att hålla ihop lederna och ge dem stabilitet. De återfinns inte bara på utsidan utan även på insidan av lederna. De är designade av naturen på ett sådant sätt att de tillåter kroppen en funktionellt avvägd rörelse för att skydda muskler och senor från översträckning. Denna nivå kan utökas med lämplig träning. Detta är ofta det enda sättet att uppnå toppprestationer inom idrotten.

Men om översträckning uppstår som ett resultat av direkt eller indirekt trauma på en led, som i:

• överdrivna rörelser,
• plötsliga rotationsstopp,
• vid vridning

...kan det ge konsekvenser.

Om så är fallet är ett brustet ledband vanligtvis det smärtsamma resultatet. En korsbandsruptur i knät eller en bristning av de yttre ledbanden med en kapselskada i fotleden uppstår väldigt ofta på detta sätt. Båda är bland de vanligaste idrottsskadorna. Synliga tecken är massiva blåmärken, lederna är inte längre stabila eller endast med extrem smärta.

Med hjälp av röntgen och/eller MR kan läkaren ställa en exakt diagnos och planera lämpliga åtgärder. Följande frågor utreds:

• Hur skedde olyckan?
• Är det möjligt att gå?
• Är smärtan konstant eller periodiskt återkommande?
• Var sitter smärtan?
• Har det inträffat tidigare?
• Finns några kroniska sjukdomar (ex. diabetes mellitus)?

Upptäcks och undersöks ett avslitet ledband omedelbart, kan det vanligtvis behandlas konservativt, det vill säga utan operation. Immobilisering (leden försätts i orörlighet) i fyra till sex veckor och bärande av ett lämpligt yttre stöd, ett slags stödbandage, är vanligtvis det bästa sättet. Sportutövare och unga rekommenderas ofta att sy ihop ledbanden och i svårare fall kan det krävas ett byte av ledband. Skador på ledband är ofta långvariga, för beroende på led och skada kan läkningsprocessen sträcka sig från några veckor till flera månader eller längre med ett gradvis ökande träningsprogram. Långtidskonsekvenser i form av instabila leder och stressrelaterad smärta hos cirka 20 % av de drabbade, samt partiell förbening av det drabbade ledbandet, är vanliga långtidskonsekvenser av ett sådant trauma.

Senor är högpresterande delar av kroppen eftersom de ständigt är i rörelse och ibland utsätts för starka krafter. De får sin enorma stabilitet från sin struktur: I likhet med en hängbros upphängningskabel består de av individuella, buntade fibrer som är förbundna med varandra och även omgivna av en glidvävnad. På ställen där senor löper över utstående ben och därför utsätts för ökade spänningar, såsom i händer och fötter, skyddas de av smala tunnlar. Inom dessa så kallade senskidor, som är fyllda med vätska, kan senorna glida fram och tillbaka utan att ta skada. Om en kroppsdel ​​ska flyttas drar muskeln ihop sig först vilket leder till att spänningen överförs till senan. Som ett resultat överförs denna impuls till benet och en rörelse av armen sker till exempel.

Mest känd och ständigt i arbete, är akillessenan den största senan i människokroppen. I extrema fall, till exempel inom sport, måste den klara en dragbelastning på upp till ett ton. På grund av att senor har liten blodtillförsel är de givetvis mottagliga för överbelastning och läker mycket långsamt vid en skada. Permanent eller extrem överbelastning orsakar inflammation i senor. Om en reva uppstår i en sena till följd av en olycka orsakad av skärskada, sport eller översträckning, hjälper ofta endast en operation för att återställa rörligheten.

Som så ofta är det bästa för en hälsosam kropp träning och en balanserad kost. Speciellt när kroppen förblir relativt stel i en position under lång tid på grund av skrivbordsarbete, måste rörelse säkerställa att ledband och senor belastas, inte hårdnar och kan absorbera lämpliga näringsämnen. För att hjälpa dem när det gäller näringstillförsel finns det olika ämnen som har visat sig vara särskilt viktiga.

Magnesium, kisel, koppar, klorofyll, mangan och kalium bör stå överst på listan över aktiva ingredienser. Antioxidanter som C-vitamin i havtorn skyddar till exempel senan och muskelvävnaden och används för kollagenbildning och alkalisk mat i form av frukt och grönsaker bör föredras. Sist men inte minst stödjer exempelvis kollagenpeptider underhåll och läkning av senstrukturer.