Även om vi känner oss i toppform – från 35 års ålder har vår benstomme passerat sin topp. Därefter minskar bentätheten med cirka en procent varje år. Anledningen till detta är förändringar i benmetabolismen: de bennedbrytande cellerna (osteoklasterna) är nu betydligt mer aktiva än de benbyggande cellerna (osteoblasterna) – benet blir långsamt mer poröst till följd av detta.

Förutom den åldersrelaterade förlusten av bensubstans har framför allt klimakteriet en negativ effekt på risken för benskörhet hos kvinnor. För så fort kroppen stänger av produktionen av könshormonet östrogen förloras samtidigt en viktig stabilisator för benen. Det här får konsekvenser: Enligt Robert Koch-institutet lider nästan var fjärde kvinna över 65 år av benskörhet.

Dessutom påverkar livsstil (brist på motion, överdriven alkoholkonsumtion, rökning), ärftliga anlag, undervikt, vissa mediciner (t.ex. kortison) och tidigare sjukdomar (t.ex. diabetes, hypertyreos - överproduktion av sköldkörtelhormon) risken för benförlust – och därmed benbrott.

Benförlust utvecklas gradvis – och upptäcks och behandlas ofta därför sent i de flesta fall. Konsekvenserna är ibland allvarliga: Frakturer i lårbenet (lårbenshalsen), över- eller underarm, revben eller ryggrad (fraktur i kotor) kan avsevärt minska livskvaliteten för de drabbade.

Kronisk smärta, inskränkt rörlighet, ryggradsskador och behov av vård är möjliga konsekvenser av försenad diagnos – särskilt hos äldre människor. Dessutom kan brutna ben avsevärt förkorta livslängden.

Vid första tecknet på accelererad benförlust bör du därför genast uppmärksamma dessa. Det inkluderar ofta dov och diffus ryggsmärta som uppstår efter ansträngning. Minskad kroppslängd, som överstiger fyra centimeter inom ett år, är också ett karakteristiskt symptom på osteoporos. Typiskt är också att bryta något ben utan tydlig orsak – ofta kallat lågenergifraktur. Ibland sker en fraktur till och med helt obemärkt och utan tydlig smärta.

Osteoporos går för närvarande inte att bota, men om den upptäcks tidigt kan sjukdomsförloppet bromas effektivt eller till och med hindras med rätt behandling. 

• Kost för starka ben: För att minska risken för frakturer rekommenderar experter en kost rik på kalcium. Rekommenderad kalciumdos per dag: 1000 milligram. Förutom mejeriprodukter (mjölk, yoghurt, hårdost) finns kalcium främst i gröna grönsaker (broccoli, fänkål, spenat). Nötter, soja, örter och baljväxter är också rika på benmineralen. Tips: Undvik kost som försämrar upptaget av kalcium. Läsk (cola), vin, öl, korvprodukter, smältost och svart kaffe utgör exempel. Förutom kalcium krävs även vitamin D, eftersom det främjar lagringen av kalcium i skelettet. Livsmedel som sill, mjölk, smör, ägg och svamp är bra näringskällor för vitamin D.

• Starka muskler, starka ben: styrketräning aktiverar benmetabolismen. Bentillväxt stimuleras endast när musklerna utövar en stimulans på benen genom spänningar eller tryck. Men för ett effektivt muskelpass behöver du inte nödvändigtvis ett gym eller vikter. Muskler och ben kan också aktiveras av sporter som simning eller cykling. Huvudsaken är att du gör det regelbundet – minst tre gånger i veckan i 30 minuter varje gång.

• Undvik undervikt: Om du vill minska risken för benskörhet bör du hålla en normal kroppsvikt – det motsvarar ett kroppsmasseindex (BMI) på 20 till 25. Särskilt kronisk undervikt har en fatal effekt på skelettet. Eftersom det minskar östrogennivåerna och därigenom minskar bentätheten. Som ett resultat av undervikt kan även unga kvinnor drabbas av benförlust och frakturer tillföljd av benskörhet.

Förutom en kost med högt kalciuminnehåll och regelbunden motion har kosttillskott också visat sig vara effektiva för att aktivt motverka benförlust.

I synnerhet används preparat med speciella bioaktiva kollagenpeptider framgångsrikt vid osteoporos. Eftersom de kan stimulera benmetabolism och främja benmineralisering. Studier indikerar att kollagenpeptider kan hämma bennedbrytning och stödja benbildningen.